Header

This is it. Min blogglust har dragit och verkar inte vilja komma tillbaka. Tack bloggvärlden för allt du lärt mig, gett mig och framförallt för att du härdat mig. Utan mina år med blogg hade jag aldrig varit den jag är idag. Så tack för det, alla läsare, alla bloggare, alla vänner. All den kontakt jag fått, alla de vänner jag träffat. Vilken resa jag gjort. Från lilla Carro på 15 bast, till 20 år gammal. Nu säger jag hejdå för gott. Troligtvis i alla fall.

Ni kan framöver följa mig på:
Instagram: carrobagfeldt
Snapchat: carrobagfeldt
Youtube: Caroline Bågfeldt

TACK FÖR ALLT!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej! Jag vet att jag är väldigt off och det är så det kommer bli. Jag tänker inte blogga för någon annans skull, bara för mig själv. Jag har inte alls känt på senaste att jag velat blogga eller haft sug efter det utan jag har valt att bara fokusera på livet och jag trivs rätt bra så. Ibland vill jag skriva lite och ibland inte. Nu var ett tillfälle då jag kände att jag ville dela med mig. Så here we go.

Det har gått en dryg vecka sedan Contino kom ut på annons och svaren har strömmat in. Det fanns EN person i den stora högen som stack ut lite extra. Men med handen på hjärtat så var inte ens den bästa bra nog för mig.

När jag la ut Contino på annons var ingenting bestämt. Jag ville bara veta att det går om jag vill. Jag ville känna känslan och inse vad jag egentligen vill. Och ju fler mejl jag fick in ju mer insåg jag att han skulle stanna hos mig.

Johanna var här och red honom en dag och även om det var fantastiskt att få så henne rida honom så var det så skönt att prata både med henne och hennes mamma. Så otroligt kloka människor. Det var nog det som fick det att falla på plats lite. Att bara få prata med människor som tänker likadant, som är ärliga och vet hur jag fungerar.

Efter det har vi hunnit träna. Igår rättare sagt. Vi åkte då iväg med släp igen vilket var jobbigt för mig. Vi valde att lasta på höger sida så att han inte skulle få chans att sparka upp dörren som vi har på vänster sida. Och från start, han springer in. Står blixt stilla. Gör en toppenträning. Springer in igen, står blixtstilla igen. Alltså say WHAT?????

Så sammanfattning. De senaste veckan/dagarna har varit kaos, mycket att ta in, bra och fundersamma. Nu måste jag skynda mig till jobbet men jag kan tänka mig att jag återkommer redan i eftermiddag/kväll.

Likes

Comments

​Idag hade jag bästa Johanna på besök. Hennes lillebror tog studenten igår så jag passade på att sno henne ett tag idag. Hon fick rida Contino vilket gick super. Ska kanske skriva mer om det en annan dag. Nu ska jag sova inför jobb imorgon.

Två otroligt dåliga(kvalitén) bilder kan jag bjuda på så länge. 

Likes

Comments

Hej! Godmorgon. Torsdag idag.

Jg har bokstavligt talat blivit överröst med mejl, meddelanden och allt där till. Jag skämtar inte när jag säger att det börjar närma sig ett hundratal personer. Jag har hunnit läsa ungefär 5 mejl ordentligt och resten har jag skummat igenom. Första dagen satt jag och grät konstant, höll minen på jobbet och så fort jag skulle åka hem brast jag ut i tårar i bilen, sov inte på hela natten. Jag tror aldrig någonsin att jag kommer hitta någon som känns 100%, kanske 95% sådär. Men inte mer än så.

Varför jag tog detta beslutet är nog inte vad folk tror. Så jag tänker att jag berättar det här och nu.

Visst har tankarna gått runt i huvudet ett tag, just det här med ridningen och allt. Att det känns hopplöst alldeles för ofta. Det har helt klart en stor betydelse. Men det är händelsen i måndags som slutligen fick mig att ta beslutet. Utan det hade jag aldrig lagt ut honom på annons.

Det kan verkas som att jag är en typical tjej som ger upp vid minsta motgång. Och är det vad man vill tro så varsågoda, gör det. Jag vet sanningen och det räcker för mig.

Som ni många vet så förlorade jag min ponny i en transportolycka där han kort sagt sparkade ihjäl sig själv i transporten. Det är såhär långt det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. Paniken, synen, känslan och allt kombinerat går inte att förklara för någon.

Som kanske inte alla vet så är Contino något orolig i transporten. Inte så att han är rädd, men han tycker det är tråkigt och stressar gärna upp sig själv. Sparkar, kickar och trycker sig mot väggarna. Det har gått i vågor och senaste tiden har det faktiskt gått väldigt bra. Så i måndags, påväg hem från kliniken/kiropraktorn så sparkar han som en idiot och till slut ser mamma hur framdörren lossnar och går upp. Han får total panik där inne och jag ska inte ens förklara för er vad jag fick. Han sparkade alltså sönder dörren. Vi lastade ut och jag fick gå med honom hem, halvt galen är jag glad att man höll sig hel.

Jag vill ALDRIG någonsin igen behöva känna den paniken. ALDRIG ALDRIG ALDRIG. Alltså det finns ingenting som får mig att må så dåligt som just att resa med häst i släp. Det som jag utsätter mig själv för när vi åker iväg med häst + släp är inget man ska behöva tampas med. Jag har försökt i två år nu att komma över rädslan men det går inte. I måndags ville jag bara att han skulle sparka ihjäl sig så att jag fick ett slut på det hela. DÅ förstår ni på vilken nivå det ligger. Jag tänker inte klart i lägen som dessa.

Jag vet att man kan ha häst utan alla resor och tro mig jag har funderat så många gånger på ALLA möjligheter. Men det slutar ändå med att jag är för självisk och ändrar mig. Contino ska få det liv han föddes för och det får han inte hos mig just nu. Det gör så ont, så jävla förbannat ont. Men jag vet att det är rätt såhär - för oss båda.

Likes

Comments

Det känns som att det enda jag gör nu för tiden är att shoppa. Men när livet i övrigt suger(läs hästlivet) så får man väl glädja sig på annat sätt? Köpte mig två välbehövliga produkter. En puderborsta från Real Techniques och en settingspray från Mac. Har alltid problem med att sminket lossnar efter ett tag på vissa områden, även om jag använder primer innan. Känner att det brukar hålla bättre utan primer? Så ah. Nu får denna sprayen visa vad den går för!

Likes

Comments

Idag är jag ledig och vi har en tid på kliniken inbokad kl 4. Inte för någon utredning eller liknande utan det kommer en duktig kiropraktor ner till Kalmar från Stockholm. Minns inte nu vad han hette men Lena - min tränare har tipsat om honom. Egentligen bokades han för att kanske få svar/koll på hans orenhet höger bak. Men som det ser ut nu så hoppas jag väl lite, lite på att ha kan lösa alla våra problem. Jag vågar inte hoppas att det hade kunna vara så enkelt, då vi testat olika knäckare, fysioterapeuter osv innan. Men alla är ju olika och jag vill inte sluta hoppas förens jag vet.

Mer än så har jag inte planerat idag. Jag tänkte, en gång för alla försöka ta tag i bloggen. Fixa lite och sådär. Life ni vet. Hoppas jag får lite tid över ikväll efter vet.besöket för en kompis. Vi får se!

Likes

Comments

Idag kom jag till den gränsen jag aldrig velat komma till. Idag kändes det som om vi spolat tillbaka tiden ex antal månader och var vid noll igen. Allt hopp inom mig försvann fort som vinden. Kvar stod jag i tårar, mamma i tårar och alternativet fanns nu på kartan: Ska han säljas?

Att det skulle komma till denna gränsen trodde jag på mitt liv aldrig. Men jag har väl också insett att såhär kan det inte fortsätta.. Tyvärr.

Det har varit ett jävla helvete så länge nu och jag har gråtit mig själv till sömns alldeles för många nätter. Jag har som ni alla vet lagt ner mitt liv i denna sporten/hästen. Så när något gått dåligt har hela min värld rasats samman. Tänk då all skit jag tagit bara de senaste året och framförallt de senaste 5 åren.

Nej, jag har deppat nog. Men jag kan kort och gott säga att mitt liv har gått under så otroligt många gånger och jag har funderat flertal gånger om det ens varit värt att fortsätta. Så vi har väl kommit till en gräns, en gräns där något måste göras. Antingen sälja, eller helt enkelt börja om från början, och se om det är något som inte stämmer. Jag har väl efter idag börjat fundera på om det gått åt skogen och att skadan fortfarande är aktiv, eller att det finns något gömt långt inne..

Jag måste på riktigt fundera vad jag orkar, kan och vill. Vad är vi redo att ge, göra, utan att bryta ihop totalt. Som det ser ut nu funkar det inte, ingeting funkar, inte bara hästen, utan livet och allt är beroende på hästen.

Det är jobbigt, det är bara förnamnet.

Likes

Comments

​Köpte dessa i veckan och måste säga att det är det absolut bästa köpet jag gjort. 899:- ligger dom på, men är så värda varenda krona. så jäkla sköna. Ända minuset är att de är vääldigt höga i midjan, alltså nästan lite för höga. Men annars, WOW. så jäkla bra.

Likes

Comments

Men tja! I måndags var jag och tränade, vilket gick super. Jag kommer inte orka lägga upp någon film - motivationen är på noll. Men det gick bra, kändes bra osv. Så igår trimmade jag honom hemma och det var väl årets största bakslag ungefär... Det kändes bra till och från, men på något sätt så gick det också väldigt mycket fel. Framförallt så gnisslade han tänder extremt mycket, det som nästan var helt borta. Nu var det i både trav och galopp i båda varven?? Jag red dock klart passet utan att göra någon grej utav det men nu såhär i efterhand vill jag bara skrika rakt ut.

Jag är så äckligt förbannat jävla trött på detta nu.

Jag vet inte hur jag ska fortsätta nu. Denna veckan blir det ingen tömkörning, Majsan kunde inte komma och jag är absolut inte redo att göra det själv. Jag är lite besatt av att få igenom båda sidorna i ridningen, samtidigt vet jag att jag inte kan sitta och trimma i ridhuset varje dag. Jag vill absolut inte hoppa förens det känns bra i båda varven, alla gångarter. Så det blir väl att rida ut. Men som det ser ut idag så gäller det allt eller inget. Han måste jobbas helt korrekt för att han inte ska lägga till sig dumma vanor och att han ska springa med huvudet i himlen känns oroväckande dåligt. Jag hade velat att det fanns ett mellanting - men som det ser ut nu så funkar det inte. Det går inte, ni behöver ingen större förklaring - det bara är så.

GAH. Så trött på skiten alltså. Får väl se vad dagen erbjuder. Jag tänkte försöka fota lite till bloggen, utrustningen ska putsas och jag ska gräva fram lite bloggmotivation.

Likes

Comments

1 345368 Next